Tankar om sortering

Vi sorterar för att göra vår värld fattbar och våra uppgifter begripliga, för oss och för andra. Då måste vi sortera och prioritera och stoppa saker i olika lådor. I en låda finns drömmen om en fontän med varm choklad som någon vill ha i Norrtälje, men den lådan ligger långt ner. Det finns andra lådor högre upp som vi behöver öppna först.

Det kan låta självklart, men är inte det. Ett av de vanligaste problemen under ett projekt är att alla frågor lever hela tiden, att allt blir lika viktigt. När frågan man egentligen måste ställa sig är: vad är det som styr vad? Och börja bygga, från det. Vilken är byggstenen som formar det som byggs? Vad kommer först, formen eller uppgiften? Vilka frågor måste besvaras när?

I grunden finns en pedagogik, en önskan att alla ska förstå vad det är som bygger upp förslaget. Var kom det där ifrån? Vad är meningen med det där? Vad hör till det som är det robusta, det givna, och vad kan man byta ut – utan att allt faller?

Världen sitter ihop på många sätt, men vissa kopplingar är mer avgörande än andra. Det är de som bär projekten. Det händer att man glömmer det, att det försvinner under en massa jox som till slut gör det obegripligt. Då hjälper det att ställa frågan: Vad var det som var det viktiga här? Vi måste hitta en logik som alla i projektet kan följa. För att göra det måste vi vara arkitekt och mottagare, betraktare, beställare, på samma gång. Sorteringen hjälper oss att bygga den logiken tydligare. För oss själva och för andra.

När man vet vad som är det viktiga, börjar en ny sortering. Det i den viktigaste lådan sorteras i sig, i olika vikt. Så byggs idén upp – och det blir synligt vad som bär vad, hela vägen.

I boken ”Om vägar till landskapsarkitekturen” reflekterar vi vidare om sortering och andra teman kopplade till arkitektur, landskap, städer och mycket annat.